Det senast föregående inlägget, som handlade om meningen med livet, har ett tema som är väl värt att fortsätta på. En idé angående livets mening är att den inte bör ses som antingen objektiv och förutbestämd, helt subjektiv eller icke existerande. Det där ”antingen-eller” kan i så fall bytas ut mot ”och” vilket är fullt rimligt om det finns flera parallella meningar.
Vid närmare anblick kan dessa parallella meningar ses som liggande på flera olika plan. På ett fenomenologiskt, fysiskt, världsligt plan är människan ofta så in-zoomad att meningen totalt försvinner, möjligen med undantag av den biologiska synvinkelns idé om fortplantningen som meningen med livet. En annan tolkning är att meningen med livet på detta plan helt enkelt är att leva. Vidare finns på ett för individen, existentiellt plan alltid en subjektiv mening. I unga år är det denna subjektiva mening som individen söker, och ofta finner, i form av kärlek och relationer eller en strävan efter att göra världen bättre. På ett än djupare existentiellt plan finns ett sökande efter den objektiva meningen med livet. Denna måste vara definierad utifrån och den bygger helt på vad världen ”verkligen” är.
De tre parallella meningarna med livet kompletterar varandra eftersom de tar upp hela människans existentiella sökande, alla de nivåer som människan intellektuellt befinner sig på under olika perioder i sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar