Vård även i framtiden

Att plötsligt se världen med ny ögon, och verkligen varsebli den, är skrämmande. Den tidsmässiga horisonten för vad som är relevant flyttas längre bort. Funderingar över hur vår värld kommer att se ut om 20, 50, 100 år väcks.

Kanske är vården en av de mest kritiska punkterna, den behandlas här i en artikel i DN. Hur skall vården finansieras i framtiden? Hur mycket skall staten finansiera av nya mycket dyrare behandlingar? Kommer nästa generation att få den vård de behöver när antibiotikan inte längre biter? Hur ska de nya möjligheterna och kunskaperna som genetiken innebär hanteras?

Många viktiga frågor och få svar.

En ny fas

Att vara i en brytningstid, ett fasbyte, är svårt. När man blir förälder lämnar man en fas i livet för att gå in i en ny. Till stor del karaktäriserande för tankarna strax före och i början av denna nya fas, att bli/vara förälder, är hur man ser på socialt arv. Författaren Nicole Krauss sade i en intervju publicerad i Svenska Dagbladet förra helgen: ”För första gången i mitt liv var jag inte ett barn som funderade på vad jag har fått nedärvt. Nu handlade det om vad jag skulle föra vidare till mina egna barn.” Kanske uttrycker hon essensen av detta fasbyte.

Tankar om frid

Idag, funderingar om frid. Vissa menar att frid är det tillstånd man uppnår då man slutat sträva. Problematiken i den tanken är att frid då kan innehålla tristess eller uppgivenhet.

Skulle inte frid kunna definieras som att stå helt i samklang med sin själ och enbart sträva i riktning med sin egen innersta vilja?

Denna definition innefattar alltså två egenskaper hos friden; för det första samklang med själen, vilket vill säga att man befinner sig här och nu samt att man inte klandrar sig själv för någonting. För det andra innefattar då begreppet frid att man genom att lyssna på sin innersta vilja väljer riktning och mängd på sin strävan. Det betyder inte att man inte anstränger sig alls, det betyder inte att man aldrig gör något man inte tycker är roligt, men det betyder att man strävar lagom ”hårt”.

Tröst

Ibland, när världen tycks obegriplig, när världens glädje över att ha dödat sin fiende dränker klagan över alla de oskyldiga som strukit med på vägen, kan funderingar väckas över huruvida det verkligen är rätt att sätta en ny, liten, oskyldig till denna jord. Då är det trösterikt att dela andras tankar.

Tomas Tranströmer skrev i dikten Romanska bågar i diktsamlingen För levande och döda (1989) följande:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Form

Konstnärer kan skildra så många olika saker i sina verk. På moderna museet visas nu en utställning med Jeanloup Sieff, en fransk fotograf som levde mellan 1933 och 2000. Sieff som var modefotograf hade flera teman som han ofta återkom till, ett av dem var dans och ett annat nakenhet. Men det finns någonting mer i många av bilderna, en stor fascination för form. En kvinnorumpa blir till något hjärtformat mjukt den har plötsligt fått ett eget liv. För mången betraktare blir detta en överraskning.