Historielös tid med dödsskjutningar.

Det är en historielös tid vi lever i. Allting går mycket fort, nyheter levereras snabbt och försvinner snabbt. I gårdagens SvD fanns en artikel i Näringsliv med rubriken: "Stålbad eldar på grekerna". På dagens SvD.se finns en utökad/korrigerad version av artikeln kallad "Genomröstat stålbad eldar på grekerna" men trots envetet googlande tycks originalversionen av artikeln inte stå att finna.

Vad som var intressantast med originalversionen av artikeln var bildtexten som talade om att "Protesterna gällde polisens tidigare insatser där tonåringar sköts till döds". Kan detta vara tryckfelsnisse som varit framme? Var är annars rapporterna om dessa grekiska tonåringar som polisen skjutit? Kanske syftar tidigare på december 2008 då en grekisk femtonåring sköts till döds av polis men varför i så fall trycka bilden på kravallerna ihop med en text om Greklands ekonomiska problem? 

Hursomhelst ser det tufft ut för Europa och Grekland. 

Vård även i framtiden

Att plötsligt se världen med ny ögon, och verkligen varsebli den, är skrämmande. Den tidsmässiga horisonten för vad som är relevant flyttas längre bort. Funderingar över hur vår värld kommer att se ut om 20, 50, 100 år väcks.

Kanske är vården en av de mest kritiska punkterna, den behandlas här i en artikel i DN. Hur skall vården finansieras i framtiden? Hur mycket skall staten finansiera av nya mycket dyrare behandlingar? Kommer nästa generation att få den vård de behöver när antibiotikan inte längre biter? Hur ska de nya möjligheterna och kunskaperna som genetiken innebär hanteras?

Många viktiga frågor och få svar.

En ny fas

Att vara i en brytningstid, ett fasbyte, är svårt. När man blir förälder lämnar man en fas i livet för att gå in i en ny. Till stor del karaktäriserande för tankarna strax före och i början av denna nya fas, att bli/vara förälder, är hur man ser på socialt arv. Författaren Nicole Krauss sade i en intervju publicerad i Svenska Dagbladet förra helgen: ”För första gången i mitt liv var jag inte ett barn som funderade på vad jag har fått nedärvt. Nu handlade det om vad jag skulle föra vidare till mina egna barn.” Kanske uttrycker hon essensen av detta fasbyte.

Tankar om frid

Idag, funderingar om frid. Vissa menar att frid är det tillstånd man uppnår då man slutat sträva. Problematiken i den tanken är att frid då kan innehålla tristess eller uppgivenhet.

Skulle inte frid kunna definieras som att stå helt i samklang med sin själ och enbart sträva i riktning med sin egen innersta vilja?

Denna definition innefattar alltså två egenskaper hos friden; för det första samklang med själen, vilket vill säga att man befinner sig här och nu samt att man inte klandrar sig själv för någonting. För det andra innefattar då begreppet frid att man genom att lyssna på sin innersta vilja väljer riktning och mängd på sin strävan. Det betyder inte att man inte anstränger sig alls, det betyder inte att man aldrig gör något man inte tycker är roligt, men det betyder att man strävar lagom ”hårt”.

Tröst

Ibland, när världen tycks obegriplig, när världens glädje över att ha dödat sin fiende dränker klagan över alla de oskyldiga som strukit med på vägen, kan funderingar väckas över huruvida det verkligen är rätt att sätta en ny, liten, oskyldig till denna jord. Då är det trösterikt att dela andras tankar.

Tomas Tranströmer skrev i dikten Romanska bågar i diktsamlingen För levande och döda (1989) följande:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Form

Konstnärer kan skildra så många olika saker i sina verk. På moderna museet visas nu en utställning med Jeanloup Sieff, en fransk fotograf som levde mellan 1933 och 2000. Sieff som var modefotograf hade flera teman som han ofta återkom till, ett av dem var dans och ett annat nakenhet. Men det finns någonting mer i många av bilderna, en stor fascination för form. En kvinnorumpa blir till något hjärtformat mjukt den har plötsligt fått ett eget liv. För mången betraktare blir detta en överraskning.

Modern

Synen på Modern ser olika ut i olika kulturer. I många (bl.a. afrikanska) kulturer är Modern en maktinstitution som sitter på livsvisdom. I vår kultur är hon något bräckligt. Den blivande modern ses som någon som måste hanteras mycket varsamt för att inte skada det blivande barnet. Modern är i den svenska kulturen en kvinna som under stor ansträngning uppfyller många olika roller, som lägger ett övermäktigt pussel. Detta är metaforer för maktlöshet.

Flera parallella meningar

Det senast föregående inlägget, som handlade om meningen med livet, har ett tema som är väl värt att fortsätta på. En idé angående livets mening är att den inte bör ses som antingen objektiv och förutbestämd, helt subjektiv eller icke existerande. Det där ”antingen-eller” kan i så fall bytas ut mot ”och” vilket är fullt rimligt om det finns flera parallella meningar.

Vid närmare anblick kan dessa parallella meningar ses som liggande på flera olika plan. På ett fenomenologiskt, fysiskt, världsligt plan är människan ofta så in-zoomad att meningen totalt försvinner, möjligen med undantag av den biologiska synvinkelns idé om fortplantningen som meningen med livet. En annan tolkning är att meningen med livet på detta plan helt enkelt är att leva. Vidare finns på ett för individen, existentiellt plan alltid en subjektiv mening. I unga år är det denna subjektiva mening som individen söker, och ofta finner, i form av kärlek och relationer eller en strävan efter att göra världen bättre. På ett än djupare existentiellt plan finns ett sökande efter den objektiva meningen med livet. Denna måste vara definierad utifrån och den bygger helt på vad världen ”verkligen” är.

De tre parallella meningarna med livet kompletterar varandra eftersom de tar upp hela människans existentiella sökande, alla de nivåer som människan intellektuellt befinner sig på under olika perioder i sitt liv.

Meningen med livet

Att få barn och föra sina gener vidare är meningen med livet. Stämmer detta verkligen? Nog stämmer det ur en biologisk synvinkel, utgående ifrån en darwinistisk syn på livet i vilken varje individs mening är att strida i en kamp om sina egna geners överlevnad. Många föräldrar påstår att ”barn är meningen med livet”, men här talar de troligtvis inte om den biologiska meningen utan om en mening som är mer känslomässigt kopplad.

Vad är då meningen med livet? Enligt existentialismen finns ingen objektiv mening med livet, utan meningen är något som individen själv skapar. Kanske är det denna mening som föräldrar ofta menar, när de pratar om barn som meningen med livet. Tanken att det skulle finnas en allmänmänsklig mening med livet kräver en tydlig idé, om vad livet är och hur universum och liv uppkommit, för att bli tydlig. Om universum uppkommit ur intet på grund av en ren slump, hur skulle det då kunna finnas en mening med det?

Kanske kan man tycka att en rent subjektiv mening inte är en äkta mening, utan ett sätt att skydda sig från en nihilistisk syn på livet.

Vår tids rädsla för allvar

Kanske är det inte så konstigt att den kommer, rädslan för föräldraskapet. I Roy Anderssons fantastiska men mycket spretiga bok med titeln Vår tids rädsla för allvar står följande att läsa ”Boktiteln formulerar en mentalitet som genomsyrade det svenska samhället vid den tid då föredrag och bok blev till” och vidare ”Den äger sorgligt nog fortfarande sin giltighet”.

I det svenska samhället förväntas man tidigt bli tillräckligt vuxen för att själv kunna konsumera. Till exempel är mer än varannan 12-årig flicka sminkad i skolan, enligt DN. Den mer allvarliga sidan av vuxenheten är dock ingenting som normen föreskriver skall komma tidigt. Perioden i livet som förr kallades tonårstiden, då livet är sorglöst och ansvar bara är ett abstrakt begrepp, har idag sträckts ut och varar för många svenskar i nästan 15 år, från 15-årsåldern ända fram till 30. Detta påverkar såklart människors livsval och kanske framför allt deras känsla för sina livsval.

Att det innebär ett starkt normbrytande att ta allvarligt på sin kärleksrelation skapar ett stort motstånd mot att gifta sig. På samma sätt kan tanken på att skaffa barn och bli förälder ge starka ångestkänslor. Om man under större delen av sitt liv fått lära sig att det är det lättsamma och glada som skall råda, att allvar och eftertanke är något hemlig och förbjudet, hur skall man då kunna fatta ett så svårt beslut? Att bli förälder är ingen lek, det är ett livslångt ansvar. Det är en evig klart brinnande kärlek. Vår tids rädsla för allvar skapar ångest och förvirring hos blivande föräldrar. När skall vi tillåta mammor en äkta existentiell diskussion kring innebörden av födseln?

Föräldraroll genom konsumtion?

Många bloggar om graviditet, moderskap och barn handlar främst om konsumtion. De är fulla av kostråd, träningsråd och diverse tips om hur man skall överleva en graviditet och uppfostra friska barn. Andra bloggar är fulla av små berättelser om vardagslivet.

Tanken är att detta skall vara en plats fredad från marknadens krav på mamman. Här kommer inte bara ämnen som litteratur, filosofi, konst och politik att dryftas utan även det mer allmänmänskliga, då gärna kopplat till sociologi och genusvetenskap. Förhoppningen är att kunna förstå den svåra process som det innebär att bli förälder samt att skapa något gott, en motpol till köpnormen. Ett lyckat föräldraskap handlar inte om att omge sina barn med de rätt prylarna.

Man behöver inte vara rik, för att berika sina barn.