Ibland, när världen tycks obegriplig, när världens glädje över att ha dödat sin fiende dränker klagan över alla de oskyldiga som strukit med på vägen, kan funderingar väckas över huruvida det verkligen är rätt att sätta en ny, liten, oskyldig till denna jord. Då är det trösterikt att dela andras tankar.
Tomas Tranströmer skrev i dikten Romanska bågar i diktsamlingen För levande och döda (1989) följande:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar