tisdag 10 maj 2011

Tankar om frid

Idag, funderingar om frid. Vissa menar att frid är det tillstånd man uppnår då man slutat sträva. Problematiken i den tanken är att frid då kan innehålla tristess eller uppgivenhet.

Skulle inte frid kunna definieras som att stå helt i samklang med sin själ och enbart sträva i riktning med sin egen innersta vilja?

Denna definition innefattar alltså två egenskaper hos friden; för det första samklang med själen, vilket vill säga att man befinner sig här och nu samt att man inte klandrar sig själv för någonting. För det andra innefattar då begreppet frid att man genom att lyssna på sin innersta vilja väljer riktning och mängd på sin strävan. Det betyder inte att man inte anstränger sig alls, det betyder inte att man aldrig gör något man inte tycker är roligt, men det betyder att man strävar lagom ”hårt”.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar